Spelsystem

Låter Monrad som något EU ska införa och PJ-poäng som ett betygssystem? Här får du en kort och ofta förenklad förklaring till några av de spelsystem och vägar att särskilja spelare som brukar dyka upp på Scrabbletävlingar.

Spelsystem som används


Monrad är det vanligaste spelsystemet på Scrabbleturneringar och i synnerhet på turneringar med många deltagare eller där antalet deltagare gör det svårt att dela in spelarna i lämpligt stora grupper. Vid Monrad kan man få möta vem som helst i första omgången (dock viss begränsning vid seedning). Efter första omgången lottas de spelare som har vunnit en match var mot varandra och de som förlorade sin första match mot varandra. Efter omgång två lottas de som har två segrar mot varandra, de med en seger mot varandra och så vidare.
Så håller man på och rätt snart är det högst en spelare som kan ha vunnit alla matcher och högst en som kan ha förlorat alla. Då försöker man, så långt det är möjligt, para ihop spelare som har vunnit ungefär lika många matcher och som inte har mött varandra tidigare. I slutet av tävlingen blir det ofta så att de i botten respektive toppen av tabellen redan har mött varandra och därför måste möta spelare i mitten av tabellen.
Efter ett från början bestämt antal ronder har man en sluttabell klar. Den som har flest segrar vinner. Spelare med samma antal vinster särskiljs, ofta genom PJ-poäng.

King-of-the-hill (herre-på-täppan) är en ofta diskuterad, men mindre utnyttjad, "påbyggnad" på exempelvis Monrad. Systemet innebär att efter ett antal ronder möts ettan och tvåan, trean och fyran och så vidare. Nästa rond möts den eventuellt nya ettan och den eventuellt nya tvåan etcetera. Skillnaden mot vanlig Monrad är att man i dessa sista herre-på-täppan-ronder kan få möta någon som man har mött förut. Då undviker man att toppen får möta mitten i de avgörande ronderna, i stället får alla en i teorin så jämbördig motståndare som möjligt. Poängmässigt läggs dessa matcher till tabellen precis som vanligt.

Alla-mot-alla innebär som namnet antyder att alla möter alla och används på relativt små turneringar, eftersom systemet skulle kräva allt för många ronder om deltagarna var många. Olika modeller för särskiljning finns.

Gruppspel är ett välbekant spelsystem för alla med minsta idrottsintresse. Spelarna delas in i jämstora grupper och som regel möter alla i respektive grupp varandra en gång. Vid lika många matchpoäng används olika modeller för att särskilja spelarna. Gruppspelet följs av någon form av slutspel. Det kan till exempel vara semifinaler och finaler eller att ettan och tvåan, respektive trean och fyran i grupperna går till nya grupper för att göra upp om de inbördes placeringarna.
Vid gruppspel är det önskvärt att seeda de enligt ratinglistan bästa spelarna, på ett sådant sätt att de slipper att möta varandra för tidigt. Det är också önskvärt att låta minst två spelare per grupp gå vidare till nästa stadium.

Ibland kombinerar man två system, exempelvis så att ett grundläggande Monradspel följs av gruppspel eller finalspel.

Särskiljning


Ofta använder sig arrangörer av flera olika modeller för särskiljning, för att undvika att hamna i en situation då man behöver lotta rangordningen mellan två deltagare som har fått samma antal poäng för segrar och remier. Vilken metod för särskiljning som gäller i första, andra och tredje hand varierar mellan tävlingar, men är bestämt i förväg.

Inbördes möte: Innebär att den spelare som har vunnit en tidigare match mellan två spelare som ligger lika hamnar först. Om fler än två spelare är inblandade, kan man få rundgång i systemet så att alla har slagit varandra. Då löses detta oftast genom att man tittar på den inbördes poängskillnaden.

Poängskillnad: En spelares totala poängskillnad när samtliga spelade matcher räknas med.

Inbördes poängskillnad: Som poängskillnad, men man tittar enbart på poängskillnaden i matcherna mellan de spelare (minst tre) som inte kan skiljas åt på annat sätt.

Bergerpoäng: En sorts kvalitetspoäng. Varje spelare får en poäng för varje match som motståndare som han eller hon har slagit vinner.

De ovan nämnda systemen brukar användas vid tävlingar med gruppspel där alla i en grupp möter varandra.

Buchholztal: Summan av ens motståndares antal vinster. Till skillnad från Bergerpoängen har det alltså här ingen betydelse om motståndarna har vunnit eller inte.

PJ-poäng: PJ står för Pelle Jöns och uttrycket PJ-poäng är myntat av Stefan Diös eftersom systemet, infört av Nils Berner, är lite krångligt att förklara. PJ-poäng är en kombination av poängskillnad och Buchholztal. Formeln blir: Poängskillnad + (Buchholztal x konstant). Konstanten är ett tidigare bestämt tal, ofta runt 30. När man använder PJ-poäng används ofta ett tak, i regel 150, på hur stor poängskillnad man räknar med från en enskild match. Oavsett hur stor vinsten eller förlusten blir, räknas alltså högst 150 plus- eller minuspoäng med i PJ-poängen.

Buchholztal och PJ-poäng används för Monradtävlingar och särskilt PJ-poäng används flitigt inom svenskt Scrabble.

Lottning: Kan tas till som sista utväg om inga andra möjligheter att skilja två spelare åt återstår. Om det gäller medaljer är det dock bättre att ha någon form av omspel, om det alls är möjligt. Längre ned i tabellen tar man delad placering hellre än lottning.